Lena

4 september 2009 08:24

Hej Linda och alla andra som reagerat starkt på mina åsikter. Ja vart ska jag börja, får väl säga att har jag startat denna debatt så får jag väl ”prata” för mina åsikter vs era. Jag förstår faktiskt inte era argument med att den nya kvinnan/mannen i någons liv inte kan få ta plats för att det finns ett ex med i livet. Det är som att påstå att när någon annan vän träffar kärlek så kan man inte träffas/höras för att kärleksparet behöver tid att lära känna varandra och hitta sina platser hos varandra. Rätt eller fel?
De gånger det har blivit ett avslut så har vi gått innan det har slutat i elakheter. Låter kanske konstigt men jag avskyr att må dåligt och kan därmed inte stanna i ett förhållande som inte är 100%. Som person är jag väldigt pratsam av mig och jag och mina tidigare och nuvarande partner lägger mycket tid på att prata med varandra och ge varandra tid. Kanske därför jag och mina 2 tidigare män/pojkvänner sett vart vi varit på väg innan det gått till bitterhet. Jag har inga problem med att mina ex träffat nya, min roll i hans liv (deras) har varit som vän. Och som vänner ringer man och hälsar på varandra ofta. Och att jag skulle lägga mig i deras liv är ju befängt, varför skulle jag göra det? Är ju inte så att jag sitter ner med kvinnan i fråga och berättar intima detaljer om vårat liv…..lika lite som jag sitter ner med någon annan väns nya och berätta smarriga detaljer.
Likaväl gäller väl mitt förrförra ex när han träffade min dåvarande pojkvän, och mitt sista ex när han träffade min nuvarande man. I detta led har det aldrig varit några problem inte heller har någon av mina män känt sig hotade eller att något av min/mina ex stört eller tagit för stor del av mitt liv.
De har ju setts vara vänner till mig som ringer/hälsar på av många olika anledningar. Av glädje för att något roligt har hänt, av ilska för att något orättvist har hänt men även av sorg och ledsamhet. När livet är som tyngst så är det till sina kära och till sina vänner man går. Och visst har jag och min man suttit och lyssnat på när mitt ex hade problem men en av sina (många) flickvänner. Och kanske tyckte flickvännen att det var jobbigt att det var mig han kom till för att prata, men det sa hon aldrig något om. Än i dag har vi kontakt och tar en fika till och från. (hennes dotter är så söt)
Jag blir vän med folk för att vi har ett utbyte av varandra för att vi har något att tillföra varandra, sen hur vänskapen uppstod är oviktigt. Jag tror att rädslan för vänskap med ex bottnar i att man bara haft tråkiga uppslit eller av rädsla att man ska förlora kärleken till exet. Kanske tom att man haft så bittert att kärlek har gått över till hat. Jag har aldrig haft något av detta och kanske därför som jag inte ser det som er, eller är jag så öppen av mig och utstrålar sådan kärlek till min man att mina ex nya flickvänner inser att det är över mellan oss. Eller är det genetiskt?!?! Båda mina syskon är precis som mig och har det som jag, ungefär kan ju inte vara exakt lika men nästan. För oss faller det naturligt att inte bråkas utan inse att kärleken tog slut och i de fall man faktiskt tycker om personen som en vän har vänskapen bestått.
Har förstått att ni tycker det låter som buksvåger och tomten är far till alla barnen. Det ser ni bara för att ni är av så bestämd åsikt att ni inte kan ta in någon annan. Ni tror att vi bor i ett kollektiv där alla träffar alla hela tiden och lever i en fantasi. Tänk efter själva träffar ni ALLA era vänner samtidigt jämnt? Eller är det så att ni träffar era vänner i olika konstellationer då och då och av olika anledningar. Jag har många vänner och vissa träffar jag bara av en speciell anledning medan andra är mig väldigt nära och kära och de träffar jag oftare. Jag tänker inte sluta vara vän med människor jag bryr mig om och de tänker inte sluta vara vän med mig oavsett vilka relationer vi haft tidigare i livet. Att vara händig som kvinna är väl inget konstigt? Finns mängder av kvinnor som är otroligt händiga. Och det är ju bra och skönt att man inte behöver ropa på hjälp varje gång en spik ska in. Lever vi inte på 2000 talet där jämlikhet är ett signum? Varför måste kvinnor skrika ut högt att de är så händiga med spik och hammare medan de män som är otroliga på att tvätta, stryka, sy, laga mat och ta hand om barn och hem anses bara göra vad de ska för att de ska vara jämlikhet?!?! Alla är vi människor, dock av olika kön men att det ska anses och skrikas högt när en kvinna lägger golv eller renoverar badrum förstår jag inte. Jag blir lika imponerad av en kvinna som kan brodera vackra saker, laga underbar mat eller måla en underbara tavla. Jag tittar inte till om det är en kvinna eller en man som kaklat köket, jag tittar till hur det är gjort är det bra blir jag imponerad oavsett kön. Jag imponeras och får inspiration av människor som inte sitter handfallna utan kan ta saken i egna händer oavsett kön!
SÅ av vad jag kan läsa från dina blogg vänner Linda och av dig så är jag och många andra totalt galna och sjuka för att vi lever som vi gör! Alla lever vi som vi själva vill men vi kan inte bli elaka och bittra för att alla inte lever för samma åsikt. TILL INGA:, jag har läst många av dina komentarer och jag måste säga att oj vilken arg person du verkar vara. Du går till attack och kallar folk galna direkt dom inte tycker som dig, tråkigt!
Det blev ett jättelångt inlägg igen Linda och jag förstår att du inte vill publicera detta men jag får skylla på min ”flummiga” livstil, min utbildning och jobb.

inga

4 september 2009 09:13

till Lena;/du får tycka vad du vill, och umgås du med dina ex, trevligt før dig då!!Men det ær inte normalt i andras liv.Har åxå læst vad andra tycker om dina komentarer och de som jag "hajjar" inte din syn på sunda relationer med dina ex!!Men det ær ju klart du skyller på din flummiga livstil,utbildning och jobb?? Jag har ingen flummig livstil utan lever ett normalt lungt liv på landet med min sambo, utan innblandningar av ex eller att jag bryr mig om livet som exet lever, kan heller inte skylla på min utbilldning eller jobb, før dær har inte exet varken vart med i min utbilldning eller jobbar på mitt jobb.Jag ær ingen arg person pga jag inte tycker som du!! Men om du komenterar Lindas och kanske andras liv?? Kan nog andra komentera ditt liv. Vad sen du eller någon annan gør med exet det ær upp till dig/andra, men det du inte førstår ær att du skriver som att du lever det perfekta livet med alla ex osv. Kul før dig!!, om det fungerar?? Før mig och många andra låter det som fantasier, så kør på med ditt" flummiga liv", ingen begær att du ska ændra på dig, bara du ær lycklig så!! Men som sagt vi lever ju alla olika liv på våra egna villkor!!PS/ett X ær ett X !!

Linda

4 september 2009 09:19

Hej Lena!

Jag har aldrig sagt att alla måste leva likadant. Alla är vi olika individer med olika förutsättningar.. Alla lever som dom vill & hur dom trivs att leva..

Det jag bara undrar är..eftersom du skrev att om era nya respektive inte skulle acceptera, att man är bästa kompis med ert ex så skulle dom bli dumpade.. Har din man eller dina tidigare ex, haft något val? Kanske så att han accepterar det för att han annars skulle bli dumpad..
Egentligen kanske dom inte tycker att det är så värst trevligt..
Du skriver inte heller så mycket om din man o dina gamla ex..är dom oxå bästa kompisar med sina ex? Kommer dom oxå & hälsar på & ringer?
Det är upp till var o en hur man väljer att leva..sålänge alla parter är nöjda!
Ha en bra dag..

Lena

4 september 2009 10:35

Hej igen,
Min nuvarande man och jag insåg efter många måndaders dejtande att vi var som gjorda för varandra. Han har aldrig ifrågasatt mina ex och ställt sig undrande till att vi umgås. Har aldrig skrivit att jag är bästa vän med alla mina ex, däremot skrev jag att min man är min bästa vän och jag hans bästa vän och att vi aldrig tänker låta någon komma emellan vår vänskap. Och det är något som jag och min man kommit fram till. Jag vägrar sluta umgås med mina vänner och jag tänker inte tacka nej till umgänge för att mina ex finns i kretsen. Jag och mina ex har lärt känna olika slags vänner och vi har i vår tur introducerat nya människor till denna krets och så har vår vänskapskrets bara byggts på. Där finns ex till mina fd killar etc och ingen tycker det är konstigt. Vänskapskretsar byggs på då nya människor kommer in i ens liv. och JA jag lever det perfekta livet, mitt liv. Och med flummig menar jag att jag inte finner någon anledning att bråka utan anledning. Våra barn tycker det är underbart att de kan gå till oss föräldrar och få vuxenstöd utan att behöva tänka på att mor och far bråkar och bara kan prata via ilska. Vi har uppfostrat våra barn till veta att man kan inte älska alla men man ska behandla alla människor som man själv vill bli behandlad. Att veta att alla har rätt till sina åsikter trots att de skiljer sig och att våga stå för sina åsikter. Naturligtvis trivs man bättre med vissa men det betyder inte att man behöver rata de andra. med flummig menar jag att jag är en väldigt accepterande person som inte behöver skrika och hota mig till en vinnande disskusion, livet är en kompromiss och man kan inte alltid få som man vill. Man kan inte braka fram och tycka att jag ska ha rätt. Bättre att prata om saken, reda ut den och göra en kompromiss. Föra för och nackdelar mot varandra. Och jag kan säga att i mina separationer har vi alltid kommit fram till att det kommer bara ondo av att träta efter att vi gjort slut. Bättre att leva som vänner när det nu råkar vara så att vi har så många gemensamma vänner. Och om jag och min man går skilda vägar och min nya inte kan acceptera att mitt ex är min bästa vän som stöttar och tröstar mig när jag är nere och som delat mina lyckligaste ögonblick med mig och som alltid finns där när jag behöver en en vän och som jag gjort desamma mot,om den mannen inte kan acceptera det och vilja dela mitt liv och skapa en tillvaro med mig för detta då undrar jag om han verkligen älskar mig och vill mitt bästa? Jag har ju levt och haft lyckliga stunder och sorgliga dessa ögonblick kan jag inte radera och inte heller vem som stått mig bi när det hänt. Min man har en bra relation till sitt ex och jag är inte svartsjuk för det och jag har aldrig känt mig hotad av den relationen. Anledningen till att jag skrev flummig, utbildning och jobb beror på följande: Ja jag är nog flummig för jag tycker hellre om att må bra av livet och ägna mig åt sådant som betyder något för mig än triviala saker som att reta mig på vad andra gör. Jag tycker man ska se till sitt eget hus innan man gör ner någon annans. Min utbildning ja jag är utbildad personvetar och psykolog. Jag jobbar med ungdomar som kommer från trassliga hem där bland annat föräldrar på krigsstigen är deras vardag. Jag har sett vad detta kan göra med ett litet barn. Jag lever ett stillsamt familjeliv med man och barn, har sett alldeles för många trasiga männskoliv och sett vad hat och elakheter kan göra därför bryr jag mig om denna disskusion. Anser mig inte vara bättre än någon annan men jag lever som jag ser och lär. Jag har lärt mig via mitt jobb vad som kommer ur hat och jag har lovat mig själv att aldrig bli en bitter och elak människa och jag tänker inte omge mig med sådana vänner heller. Visst blir jag arg och sur och säger dumma saker men jag är vuxen nog att göra bot för mitt elaka uttal. Jag räknar också hellre till 200 än att gå till attack och förkasta andras synsätt. Jag trivs med mitt liv jag trivs med att vara en trygg famn för min familj och våra vänner och för att jag är sm jag är så är min familj och våra vänner min trygga famn. Och jag värdesätter våra mysiga hemmakvällar bara som familj och jag värdesätter när våra vänner rasar in här och vi har spontana filmkvällar, middagar och fester. Ett liv utan mina vänner finns inte! och att jag skulle vara tvungen att leva utan denna underbara man jag lever med finns inte. Det enda som kommer skilja oss åt är döden. och gud förbjude skulle jag och min man gå skilda vägar så JA vi kommer inte acceptera att några nya kärlekar skulle sätta kilar i vårat vänskapsförhållande! Är jag perfekt? Nej inte på långa vägar är min man perfekt? nä inte det heller men vi lovade att acceptera varandra utan förbehåll den dagen vi blev ett par. Men som sagt jag ser många trasiga liv och har genom mitt jobb lärt mig vad som är viktigt! Finns inte en människa som mår bra av att träta så varför haka upp sig på små detaljer när livet har så mycket mer att erbjuda?
Lev och njut det ska jag göra, min man hälsar till er alla.

inga

4 september 2009 11:45

hum??? ja man ær ju bara en uska,som jobbar innom vården så man kanske inte førstår , hur "sunda relationer" man ska ha med sina ex?? Men vanligt bondførnuft kommer man långt!! Ha en bra dag alla, som inte umgås med sina ex (som polare), utan har en normal relation jusst pga de ær X.

Linda

4 september 2009 12:23

Jag vet inte om arbetet & utbildningen gör en till en bättre människa?!

Jag vet flera stycken som arbetar med trasiga familjer, och bistånd..
Den ena hon var stammis på Caffreys, (som jag var anställd på i flera år) aspackad varenda helg..alkoholproblem!

Den andra har själv separerat & hennes barn vill inte vara hos henne, för att hon inte engagerar sig i dom överhuvudtaget.. Men andra familjer ska hon engagera sig i..Hmmm..

Så yrkesvalet säger ingenting om hur vi är som person & hurvida vi lever rätt eller fel..

Det finns poliser som är kvinnomisshandlare, det finns domare som bränner hembränt.. Det finns rötägg inom alla yrkeskategorier.. Att påstå att man skulle veta hur man lever ett sunt liv, bara för att man jobbar med trasiga familjer är löjligt.

Om du, din man & dina ex trivs med eran relation så är det toppen.. Alla vill vi ha ett lyckligt liv!! Det säger ingenting om att andra skulle vara lyckliga att ha som ni har det!

Sara

4 september 2009 12:57

Hej Linda & alla andra!

Har läst din blogg i flera dagar & följt diskussionen om "exet som ryggsäck"
Känner att nu måste jag lämna en kommentar.

Reagerade på hur Lena skriver i sina kommentarer. Först är hon bästa kompis med sina ex, sen kommer det fram att dom träffas på gemensamma vänners fester o dyl.
Vem träffar inte sina ex på gemensamma vänners fester eller andra tillställningar? Man behöver inte vara bästa vänner för det. Man hälsar på varandra givetvis men inte behöver man umgås med varandra hela kvällen för det.
Och hur kan man spekulera i att man skulle vara bästa kompis med sin man, efter en separation. Tycker som Tommy, mycket kan hända & sidor man trodde inte fanns kan dyka upp.
Vad jag har förstått så är det ingen som skrivit att dom är ovänner med sina ex dom har barn med,så jag förstår inte varför dessa barn skulle må sämre än hennes.
Jag har fem barn med tre olika pappor, vi pratar med varandra om saker och ting som rör barnen. Vi är absolut inte ovänner bara för att vi inte umgås som bästa vänner.
Jag har mina vänninor som jag pratar problem med, behöver inte mitt ex till det

Önskar er en trevlig helg!

susanne

4 september 2009 14:08

LENA ; Först måste jag säga eller jag ska säga... Kan du andas i dina inlägg? 17 meter i en mening MELLANRUM kallas det för ..
Olidligt att läsa detta,, sen med hög utb som du säger menar du då de 2 åren på högskola och inte lärt sig att skriva med melan - rum?
Men ditt dravell ser ut ur mitt perspektiv
NO LIFE! för måste man ha alla sina X ( i samma båt) var dag så?? det är inte normalt i någon annans värld...
Så svara gärna på detta men gör ett par avsnitt i texten tack... eller skaffa dig ett liv.