ett fruktansvärt brott som väldigt många kvinnor blir utsatta för.. Och tar man sig inte ur förhållandet så slutar det med att man mister sitt liv..Man måste komma till insikt, det finns bara två val... att lämna honom å överleva, eller stanna kvar å bli mördad..

Jag har själv varit en av dom.. En av dom som av rädsla & förtryck stannat kvar i ett våldsamt förhållande.. i 9 år... 9 år i ett rent helvete..av fysisk-och psykiskmisshandel dagligen.. Jag har blivit knivhuggen i ryggen, sparkar i huvudet och på kroppen, blivit dragen i mitt hår från rum till rum.. så man har haft kala fläckar i huvudet.. Sparkad & slagen i magen när jag varit gravid..Hotad att om jag någonsin lämnar honom så skulle han mörda mig.. ..Så av rädsla stannade jag kvar... Men en dag i Maj 1996 förstod jag att jag kommer inte att överleva om jag stannar kvar..att mitt äldsta barn & barnet jag hade i magen skulle inte få växa upp med sin mamma.. Om jag inte tog steget ut ur förhållandet NU!...Jag valde att göra det helt själv, tog inte hjälp av någon kvinnojour eller dyl..Jag klarade inte av det.. kände mig förnedrad av att be om hjälp..Det gjorde inte saken bättre att min mamma hade en förening & hjälpte misshandlade kvinnor..  Skulle jag hennes dotter säga.. Jag har blivit misshandlad i 9 år!!

Jag kände mig dum som inte sagt något tidigare..men klarade inte av det! Jag berättade för min kompis Marie & hon fick ringa till min mamma & tala om det..

Men något jag ångrar är att jag inte någon polisanmälan..Jag skulle ha anmält det svinet som utsatte mig för bland det värsta man kan utsätta någon för..

Jag skaffade en lägenhet i smyg.. när han var på jobbet bar jag dit grejer varje dag.. Några påslakan, lakan, badlakan..lite porslin.. vågade inte ta för mycket så att han skulle märka.. Några klädesplagg osv.. Jag fick låna några möbler av en bekant..säng och madrass och ett litet köksbord.. 

Så en dag när han kom hem var jag borta.. Jag höll mig undan i några dagar..När han sedan hade lugnat sig kunde jag åka med min styvpappa å hämta lite mera.. Men det mesta hade han förstört.. Alla mina kläder hade han skurit sönder, mina fotografier var uppbrända.. arvegods hade han slagit sönder..sånt som inte gick att ersätta..

Jag fick bygga upp ett helt nytt hem.. Men det vara bagateller.. Jag är så oerhört stolt över mig själv att jag vågade ta steget.. jag överlevde & mina barn fick en trygg uppväxt!

Jag vet att det finns så många kvinnor som lever i ett helvete.. som inte vågar berätta, som inte vågar lämna förhållandet.. Men ni måste våga ta chansen.. en chans till att överleva..Hur svårt det än är så måste ni förstå att ni överlever inte om ni stannar kvar!! Ta hjälp om ni behöver, av organisationer & föreningar för misshandlade kvinnor..

Kvinnofridslinjen

Kvinnojourer i Sverige

Så här vet du om du lever i ett destruktivt & våldsamt förhållande:

Det börjar alltid med psykiskmisshandel..Han ser till att ditt självförtroende är i botten.. du får höra hur ful, värdelös, dum i huvudet du är osv... Han ser till att du nästan inte har något socialt umgänge..varken med vänner eller släkt..

Sen kommer slagen.. som oftast blir i huvudet,ryggen, benen eller armarna.. sällan i ansiktet.. Utan oftast på sånna ställen där det inte syns, som döljs av kläder.. För att ingen ska se..

Å varje gång ber han om ursäkt att det ska inte upprepas.. Att du skulle inte gjort si å så.. retat upp honom.. Du börjar anklaga dig själv.. att det är ditt eget fel att du blir misshandlad..

Kom ihåg.. Det är absolut inte ditt fel!!! Ingen människa har någon rätt att misshandla eller kränka en annan människa!!

Det är honom det är ett stort fel på.. Han har dåligt självförtroende.. Han stärker det genom att trycka ner dig.. Han är mr Jekyll & mr Hyde.. så trevlig o social utåt å rena djäveln i sitt hem.

Å något man ofta får höra är.. Men han kan inte misshandla någon.. han som är så snäll!! Det kan jag aldrig tro om honom!

Va faen tror folk att det står misshandlare i panna på han eller?!

Jag hoppas att mitt inlägg kan hjälpa någon.. Alla måste vi hjälpas åt..att ingripa mot det osynliga våldet som sker i hemmen.. Om du hör grannen bli misshandlad eller ser hur någon blir misshandlad är det din skyldighet att ingripa.. Ring polisen omedelbart..

Jag fick denna länk av en vän.. Lägger ut den..  Det är en historia om en flicka som blev misshandlad till döds av sin styvfar.. Det hade säkert kunna undvikats om samhället tagit sitt ansvar...om dom som såg hennes blåmärken & skador hade börjat ifrågasätta, istället för att inte bry sig..

 

inga

29 augusti 2009 16:03

Kan bara hålla med , och vi ær många kvinnor ,(jag sjælv tex) , som levde med en sån karl i 7år!! , ingen trodde detta om honom, utåt var han sååå snæll, men nær jag æntligen kom i från han!!! , får jag reda på att han varit lika mot sitt ex i 17 år!! Då førstod jag ,det var inte mitt fel,utan han som inte var frisk!!Nu lever han i hop med en finska i Kiruna, stackars kvinna!! Jag ær glad att jag kom i från han, med livet i behåll!! så Linda tack før att du var min kompis då och ænnu ær det,men vi ær ju starkare kvinnor i dag, och jag hoppas att fler kvinnor klarar sig ur sådana førhållande, och det ær viktigt att ha vænner som tror på en och kan støtta i svåra stunder!! GIRL POWER!!

 

Monica

29 augusti 2009 16:23

Vilken tur att du tog mod till dig till slut, kan inte ha varit lätt med den rädslan....Usch och fy fan för såna fega krakar till män...

http://www.blackpearl.bloggagratis.se

 

Tommy

29 augusti 2009 16:30

Tyvärr så förekommer det nog mycket mer än man vill tro. Det är i mina ögon också HELT SJUKT hur rättsystemet bestraffar förövarna. Straffen är ju löjliga. Men man kan ju bara hoppas att utveckligen ska gå framåt och att människor faktiskt öppnar sina ögon. Det förekommer i den mest "normala" familj! Kram!

 

stareyee24

29 augusti 2009 18:20

Ja ha nu fick du mig att gråta,,, Du är modig som tog dig ur de, och du är modig som vågar berätta om de här, Men jag gråter för att du är min underbara vän/kusin och du är ju så underbart snäll och härlig att umgås med, så att läsa detta är lite jobbigt för mig, Fast jag vet ju redan vad du gått igenom,,, Kram

 

Andreas

30 augusti 2009 13:13

Jag kan bara applådera dig och ditt mod.
Det var otroligt stark gjort av dig att ta dig ur det.
Det finns alltför många sjuka män kvar där ute som är i stort behov av hjälp, för det är hjälp dom behöver.
Filmen du bifogat klarar jag inte av att titta på, då det gör mig så illa berörd.

Många kramar
Andreas

http://CyBinett.bloggagratis.se

 

Linda

30 augusti 2009 13:48

Tack Andreas... Du skriver också personliga händelser i din blogg, vilket jag beundrar..Starkt gjort! Många kramar till dig oxå

http://www.lantligt.bloggagratis.se

 

Yeah yeah

5 oktober 2009 11:08

Att stanna kvar i ett förhållande där mannen slår än är faktiskt upp till var och en att välja själv,
Hade min man misshandlat mig hade jag slagit tillbaka och sen dragit därifrån, ringt polis fått han ditsatt så det bara smäller av det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Evigheter sedan jag bloggade... Har inte haft inspiration eller tid.. Men det kommer nog.. Har haft otur med att vara sjuk ..har det inte varit nackbesvär pga mitt jobb, så har det varit förkylningar & idag vinterkräksjukan... Jag är som en svamp.....

Jag, gubben & Dennis åkte till Skellefteå förra Måndan..vi tillbringade nästan 1 vecka i torpet.. Här kommer lite bilder..     Vi stannade till i Jävre, där gubben & Dennis fiskade..     Här får Dennis lära sig att rensa fisk..   B...

Vi har tillbringat Lördagen & Söndagen i Tornedalen.. På nervägen stannade vi till i  Kurkkio..hälsade på mommo o moster som var där för att hämta lite saker..Åkte sedan till kyrkogården i Junosuando, besökte moffas grav.. lämnade en ängel. Gravs...

#¤%¤&/%/&## på ren svenska... Är så jävla förbannad på försäkringskassan..vet inte vad jag gör snart... Väntar fortfarande på pengar för VAB &  det är inte lite pengar heller 6000-7000..Och det är 6 veckor sedan jag skickade in försäkran om tillfäl...

Det blir bara längre å längre tid mellan blogginläggen... Är fortfarande datalös..å man inser först när man är det hur beroende man är av datorn.. Räkningar och bankärenden,mail, min kära blogg, tradera..äger inte ens en telefonkatalog nåmera ,bru...